Gå på Aquaria Vatten museum.

Ta Djurgårdsfärjan en solig söndag till Vattenmuseet. Sväng till vänster efter entrén, in till den tropiska regnskogen. Lianer hänger mellan buskarna och vattnet porlar under dina fötter. Så plötsligt börjar det regna och du får ta skydd under ett tak av bambu och blad. När regnet slutar ser du ned i vattnet. Något stort och runt cirkulerar där nere.
    En vuxen stingrockehona blir tre decimeter i diameter om du inte räknar med den taggiga svansen. Hon pressar ned sina offer mellan sin kropp och botten där de sedan sugs fast och tuggas sönder. Hennes försvar är inte de sylvassa tänderna eftersom de är vända nedåt utan hennes förmåga att smälta in i bottenvegeta-tionen. Som sista utväg har hon en fem centimeter lång gifttagg på svansen som hon kan, med oväntad hastighet, slå upp över kroppen. Den paralyserar och dödar likt skorpionen. Med jämna mellanrum byter de tagg och lämnar den gamla efter sig på botten för att påminna andra om sitt vapen.
    Det finns en syster till henne i ett stort akvarium på Södermalm. I hennes ryggmärg vilar på miljontals år av kunskap. Rockor har likt sina släktingar hajen överlevt de flesta andra raser. Deras gener har förberetts på naturens faror i djungeln och känner av närheten av något odefinierbart ont. Istället för att ivrigt leka i vattenstrålen från pumpen eller tigga mat vid rutan har hon dragit sig tillbaka. Längst in i det massiva akvariet ligger hon nedgrävd och bidar sin tid. Varje del av den stora känsliga kroppen är vaksam. Djuret är gjort för att vänta.

 

  >>Friends